KLASSISKT
ALF WALLANDER
1862-1914
Kaffestunden
Pastell 69x53 cm
Signerad ’A. WALLANDER’
PRIS: 7 500:-
ALF WALLANDER
Alf Wallander visade tidigt stora konstnärliga talanger. Som
femtonåring blev han 1877 antagen vid Slöjdskolan i Stockholm och efter endast
ett års studier vann han inträde vid Konstakademien, där han studerade i sex
år. Efter avslutade studier på Konstakademien studerade Alf Wallander under
åren 1885-89 i Paris. Han spenderade även en tid i den
svenska konstnärskolonien i Grez 1886. Sommaren detta år tillbringade han dock,
liksom flertalet av parisersvenskarna, i Sverige. Tillsammans med Anders Zorn,
Eva Bonnier, August Hagborg och Robert Thegerström ingick han i Dalarökolonien
under juli och augusti 1886. Ute i den pittoreska lilla badorten vid sundet
intill Jungfrufjärden studerade konstnärerna med stor iver de intagande
miljöerna och resultaten lät inte vänta på sig. Exempelvis var det vid detta
tillfälle som Anders Zorn målade sin så berömda ”Kapprodd”. Följande sommar var
Dalarökolonien likaså aktiv, med Wallander, Zorn och de övriga.
Väl tillbaka i konstens huvudstad Paris rönte Alf Wallanders
talang uppmärksamhet. Hans oljemålning ”En rolig visa” fick hedersomnämnande på
Parissalongen 1889 och samma år erhöll han första klassens medalj på
Världsutställningen i Paris för sin pastell ”Tiggargubbe” (Göteborgs
konstmuseum). En utmärkelse som förutom Wallander även tilldelades Anders Zorn,
Carl Larsson och Christian Eriksson medan andra framstående svenska konstnärer
som Bruno Liljefors, Ernst Josephson och Karl Nordström fick nöja sig med
medaljer av andra klass. Den stora succén på Världsutställningen noterades med
jubel i den svenska pressen.
Även sommaren 1889 var Dalarökolonien livaktig, nu utökad med
Richard Bergh och Ernst Josephson. Robert Thegerström ger i ett brev till Georg
Pauli en inblick i tillvaron på Dalarö: ”Zorn seglar ut två gånger om dagen med
sin nakna värdshusfröken. Wallander beställer ut ett par gånger i veckan dukar
fr. Becker, så stora, att det finns plats för oss alla i lä för dem… Jag
glömmer berätta, att Joseph förefaller fullkomligt normal till och med mindre
oroande än förr i världen, då han ju alltid var så överspänd, att man kunde
vänta sig en explosion… Stackars Joseph, han ser så snäll ut och tycks sätta
stort värde på vänlighet från bekanta.”
De omstridda opponenterna hade en sympatisör i Alf Wallander
och när han efter de framgångsrika parisåren återvände till Sverige deltog han
i deras utställningar. På utställningen i Stockholm 1890 väckte Wallander stor
uppmärksamhet med sina pasteller. Det var friska verklighetsskildringar, som -
liksom hos opponenterna i övrigt - anknöt mer till de franska realistiska
friluftsmålarna än till de radikala impressionisterna. Framför allt var det
just pastellen som blev Alf Wallanders medium inom bildkonsten och han var sin
tids främste pastellmålare.
Förutom att vara Sveriges främste pastellmålare kom Alf
Wallander att gå till historien som den store förnyaren av den svenska
keramiken och introduktören av Art Nouveau i Sverige.
Alf Wallander är bland annat representerad på Nationalmuseum,
Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde och
Thielska galleriet.
OSCAR TÖRNÅ
1842-1894
Insjölandskap, Mälaren
Olja, duk 78x125 cm
Signerad ’Oscar Törnå Wellinge Sept:
1888 (Mälaren)’
PRIS: 15 000:-
OSCAR TÖRNÅ
GUSTAF
THEODOR WALLÉN
1860-1948
Läsande
kvinna
Blyerts 33x24 cm (veck)
Signerad ’G. Th.
Wallén 3/9 1882’
PRIS:
1 500:-
GUSTAF THEODOR WALLÉN
ALLAN
ÖSTERLIND
1855-1938
Flicka
som läser för äldre kvinna
Akvarell 52x40 cm
Signerad ’Osterlind’
PRIS:
3 500:-
ALLAN ÖSTERLIND
(oljemålning av Ernst Josephson 1880)
Allan Österlind var en av de första svenska konstnärer som for
till Frankrike vid tiden för friluftsmåleriets genombrott. Efter studieåren vid
Konstakademien 1874-76 reste han 1877 till Paris, där
han blev elev till skulptören P. J. Cavelier vid École des Beaux-Arts. Österlind kom sedan att bli verksam i
Frankrike till sin död med undantag för studieresor till Italien och Spanien
och sporadiska besök i hemlandet. Han var till en början mest verksam som
skulptör men övergick i Frankrike snart till måleriet, där han rönte stora
framgångar. Närmast torde han kunna karakteriseras som en god representant för
det franska naturalistiska friluftsmåleriet såsom det vid denna tid
representerades av Bastien-Lepage och andra.
Österlind var en ofta återkommande utställare på de stora salongerna i Paris.
1887 fick han hedersomnämnande på den ”gamla” Parissalongen och på
Världsutställningen 1889 silvermedalj. 1890 blev han ”associé”
vid den nybildade Société Nationale des Beaux-Arts
och utställde sedan främst på dess salonger på Champ
de Mars. Österlinds mycket goda anseende i det franska kulturlivet resulterade i
att han utmärktes med Hederslegionen. Han tog under 1880-talet livlig del i de
svenska Pariskonstnärernas oppositionsrörelse mot den föråldrade
Konstakademien, deltog 1885 i utställningarna ”Från Seines strand” och
”Opponenternas utställning” i Stockholm och anslöt sig 1886 till det nybildade
Konstnärsförbundet, med vilket han utställde flitigt fram till 1897. Från 1891
tillhörde han också en tid Svenska konstnärernas
förening. Genom sitt giftermål med fransyskan Eugénie
Carré 1879 och goda förbindelser i franska konstnärskretsar kom Allan Österlind
att tidigt frigöra sig från den svenska konstmiljön och helt koncentrera sig på
en karriär i Frankrike; 1898 uteslöts han ur Konstnärsförbundet på grund av
frånvaro från förbundets utställningar.
Allan Österlind var nära vän med Ernst
Josephson, vilken efter sin schism med de i oppositionsrörelsen mera moderata
kamraterna i maj 1886 anslöt sig till familjen Österlind i Gargilesse
i Frankrike. Under den heta eftersommaren flyttade den lilla kretsen ut till
fiskeläget Tréboul vid bretonska kusten. Stärkta av
havsluften och de salta baden, fortsatte de båda kamraterna sitt intensiva
arbete, där de hjälpte varandra med råd och dåd. I två år lever familjen
Österlind och Ernst Josephson tillsammans. De flyttar mellan olika byar på den
franska landsbygden och når så småningom ut till ön Bréhat
utanför Bretagne. Det som till en början verkar som en idyll förmörkas allt mer av Ernst Josephsons svartsjuka på Österlinds lycka,
vilken står i stark kontrast till hans egen smärtsamma ensamhet. På Bréhat börjar Allan Österlind och Ernst Josephson med
spiritistiska seanser, något som var på modet vid denna tid. Det är under dessa
seanser som Ernst Josephsons psykos bryter ut. Josephsons psykiska sjukdom och
svartsjuka manifesteras i att han uttrycker en önskan att gifta sig med Allan
Österlinds änka sedan denne själv som Kristus blivit vederbörligen korsfäst.
Det som slutligen får paret Österlind att inse att Ernst Josephson måste föras
hem och få vård är när deras lilla dotter Anna plötsligt berättar att farbror
Joseph sagt att han vill offra henne precis som Gamla Testamentets Abraham var
på väg att göra med sin son Isak.
Svensk-Franska Konstgalleriets legendariske
grundare, Gösta Olson, tillbringade sommaren 1917 på Bréhat
och umgicks under denna vistelse dagligen med Allan Österlind. Han fick då
berättat för sig att när Allan Österlind förde Josephson hem till Sverige så
stod sjukvårdare och väntade för att ta hand om Josephson – men de tog
Österlind i stället. ”Det förvånar mig inte” skriver Gösta Olson i sina
memoarer, ”för han var något av en fanatiker och såg ut som en sådan.” Gösta
Olson berättar också om med vilken stor vördnad Allan Österlind behandlades av
alla människor på Bréhat, från mairen
till öns minst betydande invånare.
Franska staten inköpte 1888 Allan
Österlinds målning ”La fin de la journée” (”Vid
dagens slut”) och placerade den i museet i Tours. Ett motiv med bondkvinnor i
Bretagne fanns tidigare i Luxembourgmuseet i Paris. Dessutom är han
representerad i museet i Chateauroux, Institut Tessin i Paris, Ateneum i
Helsingfors samt på Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum.
GUSTAF
RYDBERG
1835-1933
”Den
skånska gården, studie från Holmeja”
Olja duk 42,5x72,5 cm
Signerad ’G Rydberg’
PRIS:
12 000:-
Litteratur: Helge Kjellin ”Gustaf Rydberg
– Skånes målare” SAK,
Stockholm 1925, avbildad sid 219, kat.nr
626 i Kjellins förteckning
GUSTAF RYDBERG
GUSTAF
RYDBERG
1835-1933
Landskap
med träd, studie
Olja, duk 38x61 cm
Osignerad
Intyg a tergo av
Ebbe Kock, bouppteckningsman, daterat 9/3 1959
PRIS:
4 300:-
Proveniens: Direktör Christian Gustaf
Rydberg, konstnärens brorson
ERIK ABRAHAMSON
1871-1907
Jägare i eka, Bredlöt, Svartsjölandet
Olja, duk 34x60,5 cm
Signerad ’Erik Abrahamson’
samt betitlad ’Bredlöt Svartsjölandet’
PRIS: 4 000:-
ERIK ABRAHAMSON
CARL JOHANSSON
1863-1944
”Septemberafton”
Olja, duk 50x73 cm
Signerad ’Carl Johansson 1913’
PRIS: 5 700:-
CARL JOHANSSON
ERNST SMITH
1868-1945
”En brittsommardag på Östersjön”
Olja, duk 34,5x42,5 cm
Signerad ’Ernst Smith’
PRIS: 3 500:-
ANDERS
JÖNSSON
1884-1965
Gustaf
Fröding
Brons
Höjd 49 cm (64 cm inklusive stensockel)
Signerad ’Anders Jönsson’
Gjutarstämpel ’Otto Meyers Eftr. Fud.’
PRIS:
17 000:-
Anders Jönsson i ateljén 1948
ANDERS JÖNSSON
(oljemålning av Cora Sandel omkr
1913)
Anders Jönsson var under åren 1913-29 gift
med den norska författarinnan Cora Sandel.
”Jag
strävar efter att ge linjen klarhet och styrka, jag söker balans i massorna och
rytm i kompositionen.”
(Anders Jönsson 1913)
Den skånske skulptören Anders Jönsson
skolades i en internationell miljö. 1905 började han sin utbildning till
skulptör i München. Året därpå var han tillbaka i Sverige, men två år senare
begav han sig till Paris för skulpturstudier. Åren 1912-16
innehade han statens resestipendium samt 1918-19 ett stipendium från
Konstakademien. Under alla dessa år vistades han tidtals i Italien, mest dock i
Paris, där han var verksam 1915-20. Efter
hemflyttningen bosatte han sig 1921 i Stockholm.
Under sina tidiga år i Paris utförde
Anders Jönsson i en av Rodin inspirerad, målerisk stil en rad figurgrupper i
marmor (”Paolo och Francesca” utställd på Salongen 1909, ”Kyssen” 1910, ”Problème d’amour”, utställd på
Salongen 1910). Det dröjde dock inte länge förrän han anslöt sig till den
reaktion mot Rodins plastik som i Frankrike betecknas med namn som Bourdelle och Maillol. Studiet av
antik skulptur förde honom snart till en större och enklare form, ”en
förandligad realism”. Som exempel kan nämnas hans stora kvinnotorso i fransk
kalksten i Nationalmuseum.
Anders Jönsson ställde ut första gången i
Salon des Artistes français i Paris 1909, varvid han
erhöll ”mention honorable”. Han tillhörde
konstnärsgruppen ”De tolv” och deltog i dess utställningar i Skåne, Köpenhamn
och Stockholm. Han deltog vidare i Baltiska utställningen i Malmö 1914,
skulpturutställningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1921 och i ett
flertal av Sveriges allmänna konstförenings utställningar. Han hade en
separatutställning på Malmö museum 1910 och en uppmärksammad utställning i
Paris 1920.
Förutom den nu aktuella bysten av Gustaf
Fröding, har Anders Jönsson utfört en kolossalbyst av Hjalmar Branting (granit
1922), porträtt av Matilda Jungstedt (marmor 1924, Kungliga teatern),
porträttbyst av Gustaf V (1924, i brons i Nationalmuseum, i marmor i Stockholms
slott). Dessutom har han bl a utfört ”Barnbrunnen” (brons 1913, Malmö), ”Elementens
kamp” (fontänskulptur 1930, Göteborg) och ”Snäckan” (fontänskulptur med
reliefer 1925).
TORE WAHLSTRÖM
1879-1908
Man med lie
Akvarell och tusch 23x12 cm
Signerad ’TORE WAHLSTRÖM Feb. -98’
Pris: 4 000:-
Den i Gamla Upsala födde Tore
Wahlström var en av de största talangerna i sin generation. Han studerade vid Konstnärsförbundets
andra målarskola, där han var allmänt avhållen och beundrad. ”Kring denne blonde upplänning vältränad som
en ung idrottsman, slagfärdig och vänlig, stod en nimbus av talang och
lyckosamhet. Hans närmaste kamrater, Ivar Arosenius, Bror Lindh och John Ekman
räknade med en lysande framtid för honom. Lärarna, framför allt Bergh,
uppskattade oreserverat båda hans naturliga färgbegåvning och hans öppna
självständiga väsen.” (Sixten Strömbom)
Redan 1902 kunde Tore Wahlström
efter Richard Berghs uppmaning debutera vid Konstnärsförbundets utställningar i
Stockholm och Krefeld och han deltog inbjuden i dess
första Verdandiutställning i Upsala samt följande utställningar i Göteborg,
Helsingborg och Köpenhamn 1903. Denna tidiga debut spände förhoppningarna ännu
mer om Wahlströms konstnärliga möjligheter. På Berghs inrådan förvärvade de
stora mecenaterna Prins Eugen, Pontus Fürstenberg och Ernest Thiel arbeten av
Tore Wahlström.
En sviktande hälsa kom dock att
sätta stopp för vad som annars troligen skulle ha blivit ett av vårt lands
främsta konstnärskap. Tore hade 1899 fått söka vård för en mindre lungblödning.
På hösten 1902 drabbades han av ett allvarligt återfall, vilket föranledde vård
på Mörsils sanatorium i Jämtland. De följande åren
erbjöd en ojämn kamp mot sjukdomen. Genom Richard Berghs outtröttliga
hjälpsamhet kunde Tore med ekonomiskt stöd av Pontus Fürstenberg och ett
stipendium från Konstnärsförbundet från hösten 1903 vistas i Santa Cruz på
Teneriffa. 1904 blev han tvungen att återvända hem. Han fick endast leva
ytterligare fyra år. I december 1908, dagen efter sin 29-årsdag, gick Tore
Wahlström bort och Sverige hade därmed förlorat ett av sina främsta konstnärslöften.
Verk av Tore Wahlström är mycket
sällsynta. Trots en liten produktion var den tillräckligt betydande för att ge
Sixten Strömbom anledning att senare inrangera Wahlström som den på sitt vis ”kanske mest karaktäristiska representanten
för den ännu nationellt och bygdebundet trosvissa konstnärsungdomen av 1899-1903”.
SAM UHRDIN
1886-1964
Gitarrspelande kulla
Olja, duk 73x60 cm
Signerad ’Sam Uhrdin -53’
PRIS: 6 500:-
WILLIAM WESTLEY MANNING
R.B.A.,
R.O.I., A.R.E.
England 1868-1954
På piren
Olja, duk 34x40 cm
Signerad ’W. Westley Manning’
PRIS: 7 500:-
William Westley
Manning var verksam som landskapsmålare
och grafiker. Han utbildade sig vid
the Central School of Arts
and Crafts samt på Academie Julian i Paris (1892). Den i
London bosatte Manning besökte under
flera år St Ives.