KLASSISKT

ALF WALLANDER

1862-1914

Kaffestunden

Pastell 69x53 cm

Signerad ’A. WALLANDER’

PRIS: 7 500:-

ALF WALLANDER

Alf Wallander visade tidigt stora konstnärliga talanger. Som femtonåring blev han 1877 antagen vid Slöjdskolan i Stockholm och efter endast ett års studier vann han inträde vid Konstakademien, där han studerade i sex år. Efter avslutade studier på Konstakademien studerade Alf Wallander under åren 1885-89 i Paris. Han spenderade även en tid i den svenska konstnärskolonien i Grez 1886. Sommaren detta år tillbringade han dock, liksom flertalet av parisersvenskarna, i Sverige. Tillsammans med Anders Zorn, Eva Bonnier, August Hagborg och Robert Thegerström ingick han i Dalarökolonien under juli och augusti 1886. Ute i den pittoreska lilla badorten vid sundet intill Jungfrufjärden studerade konstnärerna med stor iver de intagande miljöerna och resultaten lät inte vänta på sig. Exempelvis var det vid detta tillfälle som Anders Zorn målade sin så berömda ”Kapprodd”. Följande sommar var Dalarökolonien likaså aktiv, med Wallander, Zorn och de övriga.

Väl tillbaka i konstens huvudstad Paris rönte Alf Wallanders talang uppmärksamhet. Hans oljemålning ”En rolig visa” fick hedersomnämnande på Parissalongen 1889 och samma år erhöll han första klassens medalj på Världsutställningen i Paris för sin pastell ”Tiggargubbe” (Göteborgs konstmuseum). En utmärkelse som förutom Wallander även tilldelades Anders Zorn, Carl Larsson och Christian Eriksson medan andra framstående svenska konstnärer som Bruno Liljefors, Ernst Josephson och Karl Nordström fick nöja sig med medaljer av andra klass. Den stora succén på Världsutställningen noterades med jubel i den svenska pressen.

Även sommaren 1889 var Dalarökolonien livaktig, nu utökad med Richard Bergh och Ernst Josephson. Robert Thegerström ger i ett brev till Georg Pauli en inblick i tillvaron på Dalarö: ”Zorn seglar ut två gånger om dagen med sin nakna värdshusfröken. Wallander beställer ut ett par gånger i veckan dukar fr. Becker, så stora, att det finns plats för oss alla i lä för dem… Jag glömmer berätta, att Joseph förefaller fullkomligt normal till och med mindre oroande än förr i världen, då han ju alltid var så överspänd, att man kunde vänta sig en explosion… Stackars Joseph, han ser så snäll ut och tycks sätta stort värde på vänlighet från bekanta.”

De omstridda opponenterna hade en sympatisör i Alf Wallander och när han efter de framgångsrika parisåren återvände till Sverige deltog han i deras utställningar. På utställningen i Stockholm 1890 väckte Wallander stor uppmärksamhet med sina pasteller. Det var friska verklighetsskildringar, som - liksom hos opponenterna i övrigt - anknöt mer till de franska realistiska friluftsmålarna än till de radikala impressionisterna. Framför allt var det just pastellen som blev Alf Wallanders medium inom bildkonsten och han var sin tids främste pastellmålare.

Förutom att vara Sveriges främste pastellmålare kom Alf Wallander att gå till historien som den store förnyaren av den svenska keramiken och introduktören av Art Nouveau i Sverige.

Alf Wallander är bland annat representerad på Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde och Thielska galleriet.

OSCAR TÖRNÅ

1842-1894

Insjölandskap, Mälaren

Olja, duk 78x125 cm

Signerad ’Oscar Törnå Wellinge Sept: 1888 (Mälaren)’

PRIS: 15 000:-

OSCAR TÖRNÅ

GUSTAF THEODOR WALLÉN

1860-1948

Läsande kvinna

Blyerts 33x24 cm (veck)

Signerad ’G. Th. Wallén 3/9 1882’

PRIS: 1 500:-

GUSTAF THEODOR WALLÉN

ALLAN ÖSTERLIND

1855-1938

Flicka som läser för äldre kvinna

Akvarell 52x40 cm

Signerad ’Osterlind’

PRIS: 3 500:-

ALLAN ÖSTERLIND

(oljemålning av Ernst Josephson 1880)

Allan Österlind var en av de första svenska konstnärer som for till Frankrike vid tiden för friluftsmåleriets genombrott. Efter studieåren vid Konstakademien 1874-76 reste han 1877 till Paris, där han blev elev till skulptören P. J. Cavelier vid École des Beaux-Arts. Österlind kom sedan att bli verksam i Frankrike till sin död med undantag för studieresor till Italien och Spanien och sporadiska besök i hemlandet. Han var till en början mest verksam som skulptör men övergick i Frankrike snart till måleriet, där han rönte stora framgångar. Närmast torde han kunna karakteriseras som en god representant för det franska naturalistiska friluftsmåleriet såsom det vid denna tid representerades av Bastien-Lepage och andra. Österlind var en ofta återkommande utställare på de stora salongerna i Paris. 1887 fick han hedersomnämnande på den ”gamla” Parissalongen och på Världsutställningen 1889 silvermedalj. 1890 blev han ”associé” vid den nybildade Société Nationale des Beaux-Arts och utställde sedan främst på dess salonger på Champ de Mars. Österlinds mycket goda anseende i det franska kulturlivet resulterade i att han utmärktes med Hederslegionen. Han tog under 1880-talet livlig del i de svenska Pariskonstnärernas oppositionsrörelse mot den föråldrade Konstakademien, deltog 1885 i utställningarna ”Från Seines strand” och ”Opponenternas utställning” i Stockholm och anslöt sig 1886 till det nybildade Konstnärsförbundet, med vilket han utställde flitigt fram till 1897. Från 1891 tillhörde han också en tid Svenska konstnärernas förening. Genom sitt giftermål med fransyskan Eugénie Carré 1879 och goda förbindelser i franska konstnärskretsar kom Allan Österlind att tidigt frigöra sig från den svenska konstmiljön och helt koncentrera sig på en karriär i Frankrike; 1898 uteslöts han ur Konstnärsförbundet på grund av frånvaro från förbundets utställningar.

Allan Österlind var nära vän med Ernst Josephson, vilken efter sin schism med de i oppositionsrörelsen mera moderata kamraterna i maj 1886 anslöt sig till familjen Österlind i Gargilesse i Frankrike. Under den heta eftersommaren flyttade den lilla kretsen ut till fiskeläget Tréboul vid bretonska kusten. Stärkta av havsluften och de salta baden, fortsatte de båda kamraterna sitt intensiva arbete, där de hjälpte varandra med råd och dåd. I två år lever familjen Österlind och Ernst Josephson tillsammans. De flyttar mellan olika byar på den franska landsbygden och når så småningom ut till ön Bréhat utanför Bretagne. Det som till en början verkar som en idyll förmörkas allt mer av Ernst Josephsons svartsjuka på Österlinds lycka, vilken står i stark kontrast till hans egen smärtsamma ensamhet. På Bréhat börjar Allan Österlind och Ernst Josephson med spiritistiska seanser, något som var på modet vid denna tid. Det är under dessa seanser som Ernst Josephsons psykos bryter ut. Josephsons psykiska sjukdom och svartsjuka manifesteras i att han uttrycker en önskan att gifta sig med Allan Österlinds änka sedan denne själv som Kristus blivit vederbörligen korsfäst. Det som slutligen får paret Österlind att inse att Ernst Josephson måste föras hem och få vård är när deras lilla dotter Anna plötsligt berättar att farbror Joseph sagt att han vill offra henne precis som Gamla Testamentets Abraham var på väg att göra med sin son Isak.

Svensk-Franska Konstgalleriets legendariske grundare, Gösta Olson, tillbringade sommaren 1917 på Bréhat och umgicks under denna vistelse dagligen med Allan Österlind. Han fick då berättat för sig att när Allan Österlind förde Josephson hem till Sverige så stod sjukvårdare och väntade för att ta hand om Josephson – men de tog Österlind i stället. ”Det förvånar mig inte” skriver Gösta Olson i sina memoarer, ”för han var något av en fanatiker och såg ut som en sådan.” Gösta Olson berättar också om med vilken stor vördnad Allan Österlind behandlades av alla människor på Bréhat, från mairen till öns minst betydande invånare.

Franska staten inköpte 1888 Allan Österlinds målning ”La fin de la journée” (”Vid dagens slut”) och placerade den i museet i Tours. Ett motiv med bondkvinnor i Bretagne fanns tidigare i Luxembourgmuseet i Paris. Dessutom är han representerad i museet i Chateauroux, Institut Tessin i Paris, Ateneum i Helsingfors samt på Nationalmuseum och Göteborgs konstmuseum.

GUSTAF RYDBERG

1835-1933

”Den skånska gården, studie från Holmeja”

Olja duk 42,5x72,5 cm

Signerad ’G Rydberg’

PRIS: 12 000:-

Litteratur: Helge Kjellin ”Gustaf Rydberg – Skånes målare” SAK,

Stockholm 1925, avbildad sid 219, kat.nr 626 i Kjellins förteckning

GUSTAF RYDBERG

GUSTAF RYDBERG

1835-1933

Landskap med träd, studie

Olja, duk 38x61 cm

Osignerad

Intyg a tergo av Ebbe Kock, bouppteckningsman, daterat 9/3 1959

PRIS: 4 300:-

Proveniens: Direktör Christian Gustaf Rydberg, konstnärens brorson

ERIK ABRAHAMSON

1871-1907

Jägare i eka, Bredlöt, Svartsjölandet

Olja, duk 34x60,5 cm

Signerad ’Erik Abrahamson’

samt betitlad ’Bredlöt Svartsjölandet’

PRIS: 4 000:-

ERIK ABRAHAMSON

CARL JOHANSSON

1863-1944

”Septemberafton”

Olja, duk 50x73 cm

Signerad ’Carl Johansson 1913’

PRIS: 5 700:-

CARL JOHANSSON

ERNST SMITH

1868-1945

”En brittsommardag på Östersjön”

Olja, duk 34,5x42,5 cm

Signerad ’Ernst Smith’

PRIS: 3 500:-

ANDERS JÖNSSON

1884-1965

Gustaf Fröding

Brons

Höjd 49 cm (64 cm inklusive stensockel)

Signerad ’Anders Jönsson’

Gjutarstämpel ’Otto Meyers Eftr. Fud.’

PRIS: 17 000:-

Anders Jönsson i ateljén 1948

ANDERS JÖNSSON

(oljemålning av Cora Sandel omkr 1913)

Anders Jönsson var under åren 1913-29 gift

med den norska författarinnan Cora Sandel.

”Jag strävar efter att ge linjen klarhet och styrka, jag söker balans i massorna och rytm i kompositionen.” (Anders Jönsson 1913)

Den skånske skulptören Anders Jönsson skolades i en internationell miljö. 1905 började han sin utbildning till skulptör i München. Året därpå var han tillbaka i Sverige, men två år senare begav han sig till Paris för skulpturstudier. Åren 1912-16 innehade han statens resestipendium samt 1918-19 ett stipendium från Konstakademien. Under alla dessa år vistades han tidtals i Italien, mest dock i Paris, där han var verksam 1915-20. Efter hemflyttningen bosatte han sig 1921 i Stockholm.

Under sina tidiga år i Paris utförde Anders Jönsson i en av Rodin inspirerad, målerisk stil en rad figurgrupper i marmor (”Paolo och Francesca” utställd på Salongen 1909, ”Kyssen” 1910, ”Problème d’amour”, utställd på Salongen 1910). Det dröjde dock inte länge förrän han anslöt sig till den reaktion mot Rodins plastik som i Frankrike betecknas med namn som Bourdelle och Maillol. Studiet av antik skulptur förde honom snart till en större och enklare form, ”en förandligad realism”. Som exempel kan nämnas hans stora kvinnotorso i fransk kalksten i Nationalmuseum.

Anders Jönsson ställde ut första gången i Salon des Artistes français i Paris 1909, varvid han erhöll ”mention honorable”. Han tillhörde konstnärsgruppen ”De tolv” och deltog i dess utställningar i Skåne, Köpenhamn och Stockholm. Han deltog vidare i Baltiska utställningen i Malmö 1914, skulpturutställningen på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1921 och i ett flertal av Sveriges allmänna konstförenings utställningar. Han hade en separatutställning på Malmö museum 1910 och en uppmärksammad utställning i Paris 1920.

Förutom den nu aktuella bysten av Gustaf Fröding, har Anders Jönsson utfört en kolossalbyst av Hjalmar Branting (granit 1922), porträtt av Matilda Jungstedt (marmor 1924, Kungliga teatern), porträttbyst av Gustaf V (1924, i brons i Nationalmuseum, i marmor i Stockholms slott). Dessutom har han bl a utfört ”Barnbrunnen” (brons 1913, Malmö), ”Elementens kamp” (fontänskulptur 1930, Göteborg) och ”Snäckan” (fontänskulptur med reliefer 1925).

TORE WAHLSTRÖM

1879-1908

Man med lie

Akvarell och tusch 23x12 cm

Signerad ’TORE WAHLSTRÖM Feb. -98’

Pris: 4 000:-

Den i Gamla Upsala födde Tore Wahlström var en av de största talangerna i sin generation. Han studerade vid Konstnärsförbundets andra målarskola, där han var allmänt avhållen och beundrad. ”Kring denne blonde upplänning vältränad som en ung idrottsman, slagfärdig och vänlig, stod en nimbus av talang och lyckosamhet. Hans närmaste kamrater, Ivar Arosenius, Bror Lindh och John Ekman räknade med en lysande framtid för honom. Lärarna, framför allt Bergh, uppskattade oreserverat båda hans naturliga färgbegåvning och hans öppna självständiga väsen.” (Sixten Strömbom)

Redan 1902 kunde Tore Wahlström efter Richard Berghs uppmaning debutera vid Konstnärsförbundets utställningar i Stockholm och Krefeld och han deltog inbjuden i dess första Verdandiutställning i Upsala samt följande utställningar i Göteborg, Helsingborg och Köpenhamn 1903. Denna tidiga debut spände förhoppningarna ännu mer om Wahlströms konstnärliga möjligheter. På Berghs inrådan förvärvade de stora mecenaterna Prins Eugen, Pontus Fürstenberg och Ernest Thiel arbeten av Tore Wahlström.

En sviktande hälsa kom dock att sätta stopp för vad som annars troligen skulle ha blivit ett av vårt lands främsta konstnärskap. Tore hade 1899 fått söka vård för en mindre lungblödning. På hösten 1902 drabbades han av ett allvarligt återfall, vilket föranledde vård på Mörsils sanatorium i Jämtland. De följande åren erbjöd en ojämn kamp mot sjukdomen. Genom Richard Berghs outtröttliga hjälpsamhet kunde Tore med ekonomiskt stöd av Pontus Fürstenberg och ett stipendium från Konstnärsförbundet från hösten 1903 vistas i Santa Cruz på Teneriffa. 1904 blev han tvungen att återvända hem. Han fick endast leva ytterligare fyra år. I december 1908, dagen efter sin 29-årsdag, gick Tore Wahlström bort och Sverige hade därmed förlorat ett av sina främsta konstnärslöften.

Verk av Tore Wahlström är mycket sällsynta. Trots en liten produktion var den tillräckligt betydande för att ge Sixten Strömbom anledning att senare inrangera Wahlström som den på sitt vis ”kanske mest karaktäristiska representanten för den ännu nationellt och bygdebundet trosvissa konstnärsungdomen av 1899-1903”.